Roger & Gitte i North Carolina

Kanske , kanske, går du in på bloggen som inte blev till något, för att kolla om jag skrivit några rader. När du hjälpte mig att komma in på "bloggsidan" var verkligen min tanke att försöka hålla en regelbunden uppdatering om vår vardag i USA. Egentligen finns inget att skylla på, annat än att vi talar med varandra på telefon då och då. Jag måste bara lära mig hur man lägger in bilder, att titta på bilder är bra mycket roligare och ger mer än att läsa texter.

Som du vet klarar Kajsa och Gustav vistelsen här jättebra. Själv har jag det mycket bättre nu än i höstas/vintras.
Gitte arbeter verkligen jättemycket men försöker ändå att ta stor del i barnens vardag. Hon kör dem ofta till skolan på morgonen och läser nästan varje kväll.
Kajsa har verkligen vuxit, både fysiskt och i sinnet. Tonårsfasoner och kaxighet som det kan vara lite svårt att acceptera från en sjuåring. Gustav har också utvecklats på många sätt, men är fortfarande väldigt blyg och osäker i en del sammanhang. Kanske berättade jag för dig på telefon om att han inte ville spela med i fotbollsmatchen i lördags. Hoppas att han ändrar sig och vill vara med på lördag, det skulle vara nyttigt för honom att övervinna sin osäkerhet.
Kära Hanna, jag ser verkligen fram emot att vi skall ses(också Erik o Simon förstås) i slutet på maj. Jag kommer hem några dagar innan du slutar skolan. Gitte och barnen två veckor senare. Fast först ser vi alla fram emot att farmor och "mormor Ulla" kommer hit i april.
Det här borde jag naturligtvis ha skrivit till dig via mail och inte "bloggat" men jag prövade att gå in på bloggen och så blev det bara att jag började skriva. Du läser förmodligen inte dessa rader men du skall veta att jag älskar dig och önskar dig allt gott!!/ Pappa