Roger & Gitte i North Carolina

Förra tisdagen var alla skolans förstaklassare på utflykt till Asheboro Zoo, som ligger några mil söderut. Alla barnen åkte i Guilford Countys "activity buses". Dessa är vita men ser annars ut precis som de gula skolbussarna som kör från och till skolan. Bussarna ser fortfarande ut som de gjorde på 50-talet, även de allra nyaste.

Den värsta trafikförseelse man kan begå här, är att passera en skolbuss som stannat för att släppa av eller ta upp någon. Då blinkar det rött och då måste både fram och bakifrån kommande trafik ovillkorligen stanna. En bra regel tycker jag.

På alla utflykter skolbarnen gör, tar man med ett stort antal "chaperones" (förkläden). Detta för att kunna fördela ansvaret på många vuxna. Varje "förkläde" får innan avresan från skolan en lista över de barn man har ansvar för.
Varje vuxen som följer med måste också lämna uppgifter ,så att skolan kan kolla i kriminalregistret att de medföljande är ostraffade. Detta gäller inte oss svenskar (inte mig i allafall, Mrs Pressley tror på mina ärliga ögon). Far-mor och mor-mor Ulla kunde också komma med utan kriminalregisterkontroll.

Vi åkte tillsammans med Helena (mamma till Kajsas kompis Amanda) i vår bil till Asheboro. Både Helena och jag hade ansvar för våra egna döttrar plus varsin pojke. Vi slog ihop oss och var alltså sammanlagt fyra vuxna och fyra barn i vår grupp, vilket kändes tryggt.

Det var årets hitills varmaste dag (30 C när vi åkte hem vid 15-tiden) så vi höll oss mycket i skuggan. Det var en fin anläggning med stora ytor för djuren att vistas på. Det betyder ju att besökarna måste gå långa sträckor och att djuren ibland kan vara svåra att upptäcka eller bara kan ses på långt håll. Trots det var alla nöjda med dagen och piggast av alla var Ulla och Birgit.


 Inga husdjur, ingen alkohol, inga vapen. Vi tvingades alltså att hänga av oss pistolhölstren vid ingången.

  I bakre raden: Birgit, Ulla och Helena. Främre: Amanda, Brycen, Kajsa och Rolando.

     Barnen skötte sig exemplariskt och verkade ha roligt tillsammans. Amanda och Kajsa hade själva fått välja vilka killar de ville ha med i sin grupp.




Resten av veckan har gått till att titta lite i butiker, laga mat och att titta på Gustavs fotbollsmatcher och att förbereda hans och Jonathans gemensamma 6-årskalas.

I söndags fick jag så med tanterna till "One in Christ", en liten kyrka som vanligtvis enbart har svarta besökare. (Vi var där också i januari när tonåringarna var här.) Då var också Anna-Lena med och det är hennes bilder från i vintras jag lånat för att illustrera besöket. Att jag står med mikrofonen framme hos pastorn, betyder inte att jag predikar, han bad mig presentera oss nya besökare för resten av församlingen. Detta, att jag för några månader sedan stod sådär i blickfånget, var nog anledningen till att alla kände igen mig och hälsade leende och igenkännande.
Vi kände oss lite skamsna då vi gick mitt i predikan. Gustavs och Jonathans kalas skulle börja kl.1 och det var en hel del att ordna innan allt var klart.


    




City Lake Park heter en av Greensboros många kommunala grönområden. Ett jättefin park med stor sjö, gott om regnskydd (shelters), grillar och utrymme för lek.
Dit hade killarna  bjudit in alla pojkar från sin klass och hälften av dem kom. Dessutom kom "svensk-kompisarna" Filip och Isak.
Sammanlagt tio grabbar som skulle tävla två och två i några mer eller mindre svåra/roliga grenar.
Innan övningarna startade ordnade mammorna med ballonger och fin dukning. Jan-Anders tog fram korv och bröd och förberedde grillen.
Kajsa och Felicia hjälpte mig att ta fram allt som behövdes till 5-kampen. Bilderna visar en del fina situationsbider från kalaslekarna.

När medaljerna var utdelade, grillen slocknat, godispåsarna nästan uppätna och festen led mot sitt slut kom de första försiktiga dropparna. Försiktiga var de i ca: 2 min. Sedan fullständigt vräkte regnet ned i nästan en timma. Åskan dundrade och temperaturen sjönk, från drygt 20grader till under tio, på mindre än en kvart och regnet blandades med stora hagel.
Aldrig någonsin har jag upplevt så mycket regn under så kort tid.

Kalasets sista del blev alltså ganska dramatisk. Jag är ganska säker på att alla som var där, kommer att minnas Jonathan och Gustav som killarna som hade fest i City Lake Park när regnet och haglet föll så att uttrycket "vräkte ned " inte räckte till.





 Jonathan och Kirby hos Anna-Lena. Ring runt pinne.
 Poängräknarna vid fotbollsmålet.
  Isak och Yousef spikar i plankan. Jonathan och Kirby också.

 



   Kajsa kollar att Matthew och Gustav håller sig till reglerna.
   
 Killarna skall kasta en stor boll till varandra. Vad gör Isak?
  Innan regnet.

    Fyra personer med delansvar för att parrtytt blev bra.


Vill också bara nämna att vi blev ombedda  (mkt vänligt) att lämna vår plats strax innan halv tre. Någon skulle börja fira sin födelsedag då. Flickan som fyllde år och hennes gäster satt tillsammans med oss och frös. Hennes fest regnade totalt bort. Det kunde ha varit vi.



Senare på kvällen åkte familjen till "Applebees" och åt en riktigt god middag. Erik, Hanna och Simon var med dit och så även Mia och Ann-Catrin när de var här. Kanongott och ganska billigt. ( Mycket billigt jämfört med Sverige, mindre än halva priset)
    

                                         Kramar från oss alla! Vi hörs!