Segregation
Den första februari 1960 fick fyra unga studenter i Greensboro nog av USA:s rasåtskillnadspolitik.
Trots att det 1960 nästan hade gått hundra år sedan inbördeskriget slutade och slaveriet förbjöds, levde apartheid vidare.
Visserligen kunde ingen människa längre äga en annan, som man t.ex. kan äga en bil eller en häst, men någon jämlikhet var det knappast fråga om.
Särskilda platser på bussar och restauranger, vissa parkbänkar för vita, andra för svarta. Vita hade sina egna offentliga toaletter och andra var avsedda för färgade.
På en av Greensboros största lunchrestauranger, F.W. Woolworth Company, var alla stolar och bord avsedda för vita gäster. De svarta fick visserligen beställa mat, deras pengar ville man gärna ta emot, men de skulle äta stående.
Ezell Blaire Jr, David Richmond, Joseph McNeil och Franklin McCain beslöt sig för att försöka ändra på detta. De stegade in på F.W Woolworth´s och satte sig vid bardisken, beställde varsin kopp kaffe och en bit paj och väntade..
och väntade..... och.... Trots påstötningar, fick de inte sin beställning, men killarna satt kvar. De satt kvar till restaurangen stängde.
Nästa dag kom de tillbaka, nu i sällskap med ett tjugotal kamrater. Alla ville beställa , men nekades. De satt kvar hela dagen och bestämde att komma tillbaka nästa dag.
Nu fylldes hela etablissemanget och de som inte kom in stannade kvar utanför. Den fjärde dagen anslöt massor av människor, även en del vita, för att stödja aktionen.
Tusentals demonstrerade nu på gatorna i Greensboros "downtown". Tidningarna skrev, även de rikstäckande och hela rörelsen, som fick beteckningen "sit-ins", spreds över hela södern.
Woolworth´s försökte att stå emot i det längsta, men den nionde juli gav man upp och serverade alla, oavsett ras, bara man var propert klädd.
Denna händelse var en viktig del i framväxten av " The civil rights movement" och det är fascinerande att det faktiskt bara är fyrtioåtta år sedan det inträffade.
Har det då hänt mycket på detta halvsekel? Naturligtvis, väldigt mycket har blivit bättre, men fortfarande är det amerikanska samhället långt från jämlikt. Via lagar försöker man att förhindra rasism men förmodligen är arvet från slaveriets dagar är så djupt rotat, att det kommer att ta flera generationer innan misstänksamheten mot "icke-vita" är borta.
Så sent som 1979 hade man här i Greensboro en stor sammandrabbning mellan Ku-Klux- Klan- anhängare och nynazister på ena sidan och färgade och deras sympatisörer på den andra. Flera människor blev dödade och jag är övertygad om att många av de vita huvorna som användes då, för mindre än trettio år sedan, ligger i garderoberna hos dem som var med. Kanske plockas de fram vid något grillparty, visas fram för dem man litar på och de i grunden rasistiska rödnackarna ondgör sig över samhällets förändring.
Jag berättade tidigare i bloggen att vårt tantbesök fick se rikemanskvarteren den första dagen de var här. Igår var de så dags att visa dem motsatsen.
Vi åkte till Martin Luther King drive (vad annat skall den heta?) och körde en stund i kvarteren och tittade på husen och människorna som bodde i dem. Vi såg en hel del välansade trädgårdar men de flesta av husen var väldigt slitna. Färg och virke kostar pengar och människorna som bor i de här kvarteren har inte stora tillgångar.
Det skulle få plats tio av dessa små hus i ett av de minsta vi såg i Sedgefield-området i måndags. Tror du att vi såg några vita människor i kvarteren kring Martin L. K Drive?
Tror du att det bor många färgade i överklassområdet Sedgefield? Tror du att det ens bor många färgade i medelklassområdet Adams Farm, där vi bor?
Skriv in "sit-ins Greensboro" på Google, så kan du få veta mycket mer om det jag skrivit om här.
En del av bardisken där de fyra började sin demonstration. Den finns numera på museum i Washington.
Innan vi åkte Downtown för att titta på de ruffiga kvarteren, tog vi en tur ut till "Farmers Market och köpte fina färska frukter. Temperaturen visade 72F d.v.s 22C. På e.m blev det faktiskt 82F, alltså nästan 28C.
Formeln för att räkna om från Fahrenheit till Celcius är följande: Ta aktuell F. temperatur och dra ifrån 32 grader. Dela sedan med hälften och lägg till tio procent. Enkelt, eller hur? Alltså; 82-32=50 50 delat med två= 25 10% av 25 = 2,5 OK? Sista delen; 25+2,5=27,5C. Så varmt hade vi det igår eftermiddag.
Greensboro ligger i höjd med Gibraltarsund/Nordafrika och där det förmodligen också ganska varmt nu.
Trots att det 1960 nästan hade gått hundra år sedan inbördeskriget slutade och slaveriet förbjöds, levde apartheid vidare.
Visserligen kunde ingen människa längre äga en annan, som man t.ex. kan äga en bil eller en häst, men någon jämlikhet var det knappast fråga om.
Särskilda platser på bussar och restauranger, vissa parkbänkar för vita, andra för svarta. Vita hade sina egna offentliga toaletter och andra var avsedda för färgade.
På en av Greensboros största lunchrestauranger, F.W. Woolworth Company, var alla stolar och bord avsedda för vita gäster. De svarta fick visserligen beställa mat, deras pengar ville man gärna ta emot, men de skulle äta stående.
Ezell Blaire Jr, David Richmond, Joseph McNeil och Franklin McCain beslöt sig för att försöka ändra på detta. De stegade in på F.W Woolworth´s och satte sig vid bardisken, beställde varsin kopp kaffe och en bit paj och väntade..
och väntade..... och.... Trots påstötningar, fick de inte sin beställning, men killarna satt kvar. De satt kvar till restaurangen stängde.
Nästa dag kom de tillbaka, nu i sällskap med ett tjugotal kamrater. Alla ville beställa , men nekades. De satt kvar hela dagen och bestämde att komma tillbaka nästa dag.
Nu fylldes hela etablissemanget och de som inte kom in stannade kvar utanför. Den fjärde dagen anslöt massor av människor, även en del vita, för att stödja aktionen.
Tusentals demonstrerade nu på gatorna i Greensboros "downtown". Tidningarna skrev, även de rikstäckande och hela rörelsen, som fick beteckningen "sit-ins", spreds över hela södern.
Woolworth´s försökte att stå emot i det längsta, men den nionde juli gav man upp och serverade alla, oavsett ras, bara man var propert klädd.
Denna händelse var en viktig del i framväxten av " The civil rights movement" och det är fascinerande att det faktiskt bara är fyrtioåtta år sedan det inträffade.
Har det då hänt mycket på detta halvsekel? Naturligtvis, väldigt mycket har blivit bättre, men fortfarande är det amerikanska samhället långt från jämlikt. Via lagar försöker man att förhindra rasism men förmodligen är arvet från slaveriets dagar är så djupt rotat, att det kommer att ta flera generationer innan misstänksamheten mot "icke-vita" är borta.
Så sent som 1979 hade man här i Greensboro en stor sammandrabbning mellan Ku-Klux- Klan- anhängare och nynazister på ena sidan och färgade och deras sympatisörer på den andra. Flera människor blev dödade och jag är övertygad om att många av de vita huvorna som användes då, för mindre än trettio år sedan, ligger i garderoberna hos dem som var med. Kanske plockas de fram vid något grillparty, visas fram för dem man litar på och de i grunden rasistiska rödnackarna ondgör sig över samhällets förändring.
Jag berättade tidigare i bloggen att vårt tantbesök fick se rikemanskvarteren den första dagen de var här. Igår var de så dags att visa dem motsatsen.
Vi åkte till Martin Luther King drive (vad annat skall den heta?) och körde en stund i kvarteren och tittade på husen och människorna som bodde i dem. Vi såg en hel del välansade trädgårdar men de flesta av husen var väldigt slitna. Färg och virke kostar pengar och människorna som bor i de här kvarteren har inte stora tillgångar.
Det skulle få plats tio av dessa små hus i ett av de minsta vi såg i Sedgefield-området i måndags. Tror du att vi såg några vita människor i kvarteren kring Martin L. K Drive?
Tror du att det bor många färgade i överklassområdet Sedgefield? Tror du att det ens bor många färgade i medelklassområdet Adams Farm, där vi bor?
Skriv in "sit-ins Greensboro" på Google, så kan du få veta mycket mer om det jag skrivit om här.
En del av bardisken där de fyra började sin demonstration. Den finns numera på museum i Washington. Innan vi åkte Downtown för att titta på de ruffiga kvarteren, tog vi en tur ut till "Farmers Market och köpte fina färska frukter. Temperaturen visade 72F d.v.s 22C. På e.m blev det faktiskt 82F, alltså nästan 28C.Formeln för att räkna om från Fahrenheit till Celcius är följande: Ta aktuell F. temperatur och dra ifrån 32 grader. Dela sedan med hälften och lägg till tio procent. Enkelt, eller hur? Alltså; 82-32=50 50 delat med två= 25 10% av 25 = 2,5 OK? Sista delen; 25+2,5=27,5C. Så varmt hade vi det igår eftermiddag.
Greensboro ligger i höjd med Gibraltarsund/Nordafrika och där det förmodligen också ganska varmt nu.
Kommentarer
Postat av: mia
Hej!
I dag skiner solen så jag tror det blir en riktigt fin dag.Ska gå ut på långpromenad med Flisa för jag är hundvakt.Börjar inte jobba förrän 13.00 idag.Kramar till er alla från Mia
Postat av: Hanna
underbart med sommarväder, det är iofs sol här oclså nu men det är inte så varmt och har inte ens blivit grönt på träden än! hoppas ni har det roligt mormor + farmor =D puss å kram
Trackback
