Roger & Gitte i North Carolina

      Gustav & Kajsa spelade båda matcher i lördags. Ingen av dem är speciellt roade av att vara med och behöver en del övertalning för att spela.  Naturligtvis skall man som förälder inte tvinga dem att spela, men ibland undrar jag om de inte helt enkelt är för lata för att springa och att kämpa. Då kan det vara på sin plats att tjata lite, för de verkar faktiskt ha roligt när de spelar. ( Njaa, lite kul i alla fall) 


                                    Purple Reign
  
                                Vikings

Igår, den fjortonde september, åkte vi och tre andra svenska familjer från Greensboro till ett nöjesfält ca: en timmas bil-färd söderut. Vi kom dit strax efter kl. 10 och lämnade först när de stängde kl.6 på kvällen.
Vädret var underbart och väldigt lite folk, så både vuxna och barn prövade massor av olika attraktioner. Avsaknaden av köer gjorde att personalen ibland tillät att man fick sitta kvar i vagnen/båten/bilen och åka ett varv till.

Det blev en väldigt lyckad dag och alla verkade riktigt nöjda när vi åkte hem.



    
 Gustav, Amanda, Jonathan och Kajsa fick kramar av figurer som säkert är kända bland barnen. Själv har jag en svag aning om att de tillhör "Spunge-Bob"-gänget. Gustav tappade senare sin keps och blev mycket ledsen. Pappa köpte då naturligtvis en ny keps, en vackert gul med matchande t-shirt som kan ses här nedan.
Figuren kallas alltså "Spunge-Bob".

   Kajsa och Amanda gillade både modell och färg på sina bilar. Tio år till så har  de här tjejerna körkort.




 Bilden visar tydligt hur bra tjejgänget trivdes tillsammans. Här är de på väg till fjärde turen med flottarna på "the white water". Sofia längst bak, Felicia i mitten, Agnes till vänster (rosa t-shirt) Amanda och Kajsa främst.

      
Killarna åkte också ihop ibland. Jonathan och Gustav t.v
 Isak tutar och Gustav styr den tjusiga bilen.



Både K & G spelar fotboll, ingen av dem är väl riktigt "zealous" (nytt ord jag lärt mig) men förhoppningsvis fortsätter de säsongen ut. Kajsas lag har lila tröjor och heter "Purple Reign". Fyndigt!

      Alla amerikanska "soccer-parents" bör ha med sig en stol när man "pushar" från sidan.
Kanske har ni hört vad Sarah Palin sa om vad skillnaden mellan "hockey-moms" och pitbullterriers är; Läppstiftet!

  I fredags när jag var på min tredje rockkonsert sedan vi kom hit, kom Karen och hennes flickor över till Gitte och barnen. De hade en trevlig kväll på altanen med Tacos och läsk för barnen. Förmodligen drack tanterna inte läsk. Kan de kalla mig "rock-far-far" så kallar jag dem för tanter, så det så!!


                      

      

Precis som hemma så är det svårt att få ledare till ungdomsidrotten. Eftersom min erfarenhet av fotboll inte är helt obetydlig, så antog jag utmaningen att träna ett av lagen i 6-8 års-gruppen. Lyckligtvis ställer Henrik Larsson (nej, inte  Henke i landslaget, utan Filips pappa) upp som assisterande tränare. Skönt att vara två inför ansvaret.

Idrotten är inte organiserad på samma sätt i USA som i Skandinavien. Vi har ju många klubbar som möts i seriespel medan man här har en stor klubb som spelar internserier.
För att få så jämna lag som möjligt samlades alla "coacher" till en s.k draft. Alla spelare var rankade i skicklighetsnivå från 1 - 5 . Nivågrupperingen gjordes efter att alla genomfört några bollövningar och spelat smålagsspel i några minuter. Några dagar senare satt alla tränare och valde spelare till sitt lag efter listor. Henrik och jag satt helt fascinerade och förundrade; dels av "draftingsystemet", men också hur man kunnat betygsätta efter de korta moment som pojkarna genomförde vid provtillfället.

Nåväl, det viktigaste för oss var att våra tre svenska killar hamnade i vårt lag och det lyckades vi med. På tisdag har vi första träningen och på lördag börjar matcherna.


 Jonathan, Filip och Gustav är de tre vikingarna i laget "The Vikings"

Traditionsenligt inleds svenska skolans hösttermin med en brännbollsmatch. Inför laguttagningen innan matchen hade vi ingen  "try out" med efterföljande "draft", utan här fick längden på håret ha en mer avgörande betydelse. Lagen blev också väldigt jämna. Laget med Gitte, Kajsa och Gustav vann med 80-75 och några kanske tror att det berodde på att jag var domare. Detta är dock helt falska beskyllningar, de vann rättvist, utan någon mutad domare.

 Kajsa och Agnes väntar på att springa.

   Efter matchen hade vi alla en trevlig stund i skuggan, för att sedan gå till poolen. Det var sista dagen för säsongen de hade öppet.

Förra veckan fyllde Isak 5 år och hade ett roligt kalas med temat prinsar och prinsessor. Gustav var väldigt stilig som prins och ville faktiskt klä ut sig härhemma också dagen därpå.

Flera av våra Greensborovänner var där i våras och rekommenderade dessa småstäder längst västerut i North Carolina.
Vi fick också en härlig helg, med besök i en indianby, paddling i forsar och "rumpkana" i ett litet vattenfall.



  Vid vårt hotell "Jonathan Creek Inn" kunde man både leka i bäcken och vila sig i en stor hängmatta


  Bilden är tagen när vi väntar på att gummibåtarna skall bli klara för vår forsfärd.



       Vår guide "Cricket" var duktig med paddeln, men utan vår hjälp hade det nog inte gått! Forsarna var alldeles lagom spännande för oss allihop. Emellanåt, då floden rann lugnt, kunde vi också hoppa i och bada.

   På måndagen var vädret inte det bästa för bad. Mulet och lite duggregn. Temperaturen var ändå över 20-strecket så vi modiga tog ändå några turer nerför "Sliding Rock". Som bilderna visar är det en 25-30 meter lång klipphäll som hela tiden överskjöljs med vatten från en stor bäck. (liten flod?) Riktigt kul!

P.S.  Gustav är verkligen ett namn som nämns mycket här mycket just nu. Den tropiska stormen ställer till elände nere i södern och genom  tv och tidningar blir Gustav-namnet verkligen känt.
Bakom Gustavstormen står nästa oväder-Hanna-på kö för att blåsa in över Karibien och vidare över USAs sydstater.
Undrar när Peter Erik och Simon kommer dundrande? Kajsa är alldeles för svårt för amerikanerna att säga, så hon för knappast något oväder uppkallat efter sig.