Skoleafslutning
Nu er pappa på vej til Sverige og jeg er her alene med börnene for förste gang. Det er faktisk hyggeligt og jeg nyder at "have dem for mig selv". Det bliver nu bare en kort tid for i morgen kommer "supporten" - mormor og Jens. Det gläder vi os meget til. Vi skal hente dem i lufthavnen kl. 18.17 og så tager vi direkte til poolen. Hver fredag er det grill ved poolen og en hamburger koster 3 dollars. Alle svenske familier plejer at väre der, så slipper man jo aftensmaden og börnene leger fint. Poolen er dog en plage for Gustav, men vi skal köbe en speciel sag så man kan tage over gipsen og bade med. Han har 5 uger tilbage med gips fra skulder til tommelfinger :-(
I går var det skole-afslutning på Svenska Skolan. Börnene opförte teater og sang. Börnene var utroligt dugtige og det var rörte foräldre som hörte Idas sommervise og National-sangen. Efter teater-stykket drak vi kaffe og spiste jordbär-kage. Man får ikke karakterer i Svenska Skolan og det får börnene også nok af i den amerikanske. Derimod fik de alle et diplom.
I går var det skole-afslutning på Svenska Skolan. Börnene opförte teater og sang. Börnene var utroligt dugtige og det var rörte foräldre som hörte Idas sommervise og National-sangen. Efter teater-stykket drak vi kaffe og spiste jordbär-kage. Man får ikke karakterer i Svenska Skolan og det får börnene også nok af i den amerikanske. Derimod fik de alle et diplom.
W.D of C.
Imorgon åker jag hem för att stanna i två veckor. Det skall bli riktigt kul, träffa "storbarnen", Alice och alla andra.
Washingtonresan var väldigt bra med fint väder, bra hotell och resvana barn som är lätta att ha med sig överallt.
Detta var ju mitt tredje besök i DC på ganska kort tid, så nu har jag sett Vita Huset, Capitolium, Lincoln Memorial , Korea Memorial, Vietnam Memorial och alla andra minnesmärken som finns över det oräkneliga antal krig som USA varit inblandat i.
Att besöka Washington är naturligtvis mest för oss vuxna men Kajsa och Gustav verkade uppskatta "Air & Space Museum" .
Vita Husets framsida..
...och baksida.
"The Washington monument" på lite avstånd.
Att besöka minnesmonumemtet över Vietnam-kriget just på "Memorial Day" var en väldigt stark upplevelse. Kön med anhöriga och veteraner ringlade oavbrutet hela dagen. Människor grät och tuffingar i motorcykelvästar kramade om varandra medan tårarna trillade. Kriget tog nästan 59.000 amerikaners liv. Hur många vietnamesiska soldater och civilpersoner som dog är det nog inte många som minns!!
Arlingtonkyrkogården. Samtliga av de närmare 400.000 gravarna var smyckade med blommor och en amerikansk flagga.
Capitolium är en imponerande byggnad. Hur tusan fick de upp statyn då på 1800-talet?
Fler än 10.000 motorcyklister samlades i Washington för "Rolling Thunder". En manifestation för fred och frihet, som kördes för tjugiförsta året i rad. En fantastisk upplevelse att få se denna parad!
På "indianmuseét" fanns många vackra dräkter att titta på.
På hemvägen besökte vi en helt otrolig stalaktitgrotta i Virginia. Tyvärr tog kamerabatteriet slut, så den enda bild jag kan visa är denna. Grottan var djup som ett sextonvåningshus och stenformationerna belysta på ett fantastiskt vackert sätt. Tänk vad vi får uppleva mycket häröver. Hoppas något finns kvar i barnens minne framöver.
Nu dröjer det minst två veckor innan jag skriver något igen. Imorgon åker jag till SVERIGE!! Vi hörs!!
Washingtonresan var väldigt bra med fint väder, bra hotell och resvana barn som är lätta att ha med sig överallt.
Detta var ju mitt tredje besök i DC på ganska kort tid, så nu har jag sett Vita Huset, Capitolium, Lincoln Memorial , Korea Memorial, Vietnam Memorial och alla andra minnesmärken som finns över det oräkneliga antal krig som USA varit inblandat i.
Att besöka Washington är naturligtvis mest för oss vuxna men Kajsa och Gustav verkade uppskatta "Air & Space Museum" .
Vita Husets framsida.. ...och baksida. "The Washington monument" på lite avstånd. Att besöka minnesmonumemtet över Vietnam-kriget just på "Memorial Day" var en väldigt stark upplevelse. Kön med anhöriga och veteraner ringlade oavbrutet hela dagen. Människor grät och tuffingar i motorcykelvästar kramade om varandra medan tårarna trillade. Kriget tog nästan 59.000 amerikaners liv. Hur många vietnamesiska soldater och civilpersoner som dog är det nog inte många som minns!! Arlingtonkyrkogården. Samtliga av de närmare 400.000 gravarna var smyckade med blommor och en amerikansk flagga. Capitolium är en imponerande byggnad. Hur tusan fick de upp statyn då på 1800-talet? Fler än 10.000 motorcyklister samlades i Washington för "Rolling Thunder". En manifestation för fred och frihet, som kördes för tjugiförsta året i rad. En fantastisk upplevelse att få se denna parad! På "indianmuseét" fanns många vackra dräkter att titta på. På hemvägen besökte vi en helt otrolig stalaktitgrotta i Virginia. Tyvärr tog kamerabatteriet slut, så den enda bild jag kan visa är denna. Grottan var djup som ett sextonvåningshus och stenformationerna belysta på ett fantastiskt vackert sätt. Tänk vad vi får uppleva mycket häröver. Hoppas något finns kvar i barnens minne framöver.Nu dröjer det minst två veckor innan jag skriver något igen. Imorgon åker jag till SVERIGE!! Vi hörs!!
Memorial Day/ Washington
På måndag (26 maj) är det helgdag till minne av inbördeskriget och barnen är lediga från skolan. Vi tar en tredagarstur till Washington D.C. Det blir faktiskt mitt tredje besök där och jag ser fram emot att få visa Gitte och barnen allt spännande där.
Nu är det fredag e.m. och Kajsa är på simträning. Gustav skulle också varit med men av känd anledning får den lille stackar´n stanna på torra land.
Gitte kommer hem från jobbet snart och då åker vi direkt till D.C. Vi hörs när vi är hemma igen i nästa vecka.
Kajsa på uppvärmningen inför simträningen.
Crawl-träning.
Nu är det fredag e.m. och Kajsa är på simträning. Gustav skulle också varit med men av känd anledning får den lille stackar´n stanna på torra land.
Gitte kommer hem från jobbet snart och då åker vi direkt till D.C. Vi hörs när vi är hemma igen i nästa vecka.
Kajsa på uppvärmningen inför simträningen. Crawl-träning.Hjälten!
Gustav visade verkligen sin "tuffa" sida igår. Han hade jätteont men "bet ihop"och klarade både undersökningar och sprutor på ett fantastiskt sätt.
Nu gäller det för honom att vara i stillhet några veckor framåt ,så att läkningen kommer igång ordentligt.
På tisdag, nästa vecka, skall vi på återbesök och tiil dess har han läkarorder på att vara hemma från skolan.
Vi pratade med hans lärare, ms. Gibson idag och hon skickade med massor av böcker som vi skall läsa de närmaste dagarna.
Kortet taget precis när Gustav är tillbaka efter opertationen. Han är svår att väcka (nästan lika svår som Erik) varje morgon och nu var det omöjligt att få honom att kvickna till. Några timmar senare öppnade han ögonen, vände på huvudet och sov vidare.
Klockan är ett på onsdag e.m. och Gustav är redo för hemfärd. Lite spännande är det att vara i centrum för allas intresse och få berätta om vad som hänt. Kompisarna i hans klass har verkligen varit bekymrade över vad som hänt och gjort fina teckningar till honom. Han är en väldigt bra kompis och omtyckt av alla på skolan, både klasskamrater och vuxna.
Nu gäller det för honom att vara i stillhet några veckor framåt ,så att läkningen kommer igång ordentligt.
På tisdag, nästa vecka, skall vi på återbesök och tiil dess har han läkarorder på att vara hemma från skolan.
Vi pratade med hans lärare, ms. Gibson idag och hon skickade med massor av böcker som vi skall läsa de närmaste dagarna.
Kortet taget precis när Gustav är tillbaka efter opertationen. Han är svår att väcka (nästan lika svår som Erik) varje morgon och nu var det omöjligt att få honom att kvickna till. Några timmar senare öppnade han ögonen, vände på huvudet och sov vidare. Klockan är ett på onsdag e.m. och Gustav är redo för hemfärd. Lite spännande är det att vara i centrum för allas intresse och få berätta om vad som hänt. Kompisarna i hans klass har verkligen varit bekymrade över vad som hänt och gjort fina teckningar till honom. Han är en väldigt bra kompis och omtyckt av alla på skolan, både klasskamrater och vuxna.Roliga saker och tråkiga (smärtsamma) saker.
Hej igen!
Låt mig ta det tråkiga först. Idag (tisdag) ville Gustav och Kajsa gärna vara hos kompisarna Sandra, Tess & Ellie en liten stund medan innan maten blev klar. Precis när laxen skulle in i ugnen så ringde Kajsa och sa; "Det är nog bäst att du kommer hit för Gustav har nog brutit armen".
Jag rusade naturligtvis till bilen och märkligt nog (Guds vägar äro outgrundliga) kom Gitte uppsvängande i samma ögonblick. Märkligt, därför att enligt planerna, skulle hon varit borta på middag med jobbet till åtminstone efter klockan 22. När vi kommer fram, sitter Gustav i Karens knä och ser lite ledsen ut. Han gråter inte men säger att han har ont i armen. Man behöver inte vara läkare för att se att hans lilla arm är bruten,. Den pekar i en vinkel som ingen arm borde peka i.
Vad som hänt är att några av barnen suttit på räcket till trappan (ca: 1 meter högt) och pratat. Plötsligt ramlar Gustav framlänges i stenbeläggningen, tar emot sig med vänsterarmen och får den under sig.
Jaha, akut läkarbesök, vart åker vi nu då? Jag ringer Eva Åström, som varit här länge och hon ger en perfekt vägbeskrivning.
Gustav sitter i Gittes knä och den brutna armen vilar på en kudde. Varje gång jag svänger eller bromsar gnäller Gustav lite grand. Han hade förmodligen jätteont, så jag måste säga att han var en riktig tuffing där i baksätet.
Det kom också lite blod från ett sår på armen och både Gitte och jag anade att det var ett brutet ben som gjort hål på huden inifrån och det ökade vår oro. Infektionsrisken är ganska stor vid öppna benbrott.
När vi kommer till akutmottagningen visar vi vårt försäkringkort, blir registrerade och får vänta ca:1/2 timma innan vi kommer in till en sjuksköterska. Efter ytterligare ganska lång väntan kommer röntgenläkaren och hon tar två bilder på Gustavs arm. Det visar sig att båda benen i armen är av och att de ligger ganska långt ifrån varandra. Detta betyder att det inte enbart går att gipsa, utan Gustav måste sövas. Operationen skall göras på ett annat sjukhus och Gitte får åka med i ambulansen och jag kör bakom.
Uppe på operationsavdelningen skall en sköterska sätta in en kanyl i Gustavs hand och när han får veta att det gör ungefär så ont som när ett bi sticker, så orkar han inte vara tuff och bita ihop längre. Han blir jätteledsen och gråter mycket och högt. All personal runt om (säkert 5-6 stycken) plus Gitte och jag försöker trösta och uppmuntra. Tänk själv att ha åtta personer runt din säng som pratar i mun på varandra. Lugnande? Knappast!
Efter en stund tar en skötare Gustavs hand i ett fast grepp och nålen kan sättas utan att Gustav reagerar nämnvärt.
Han körs iväg och både Gitte och jag är naturligtvis oroliga men mest är vi hungriga. Sjukhuset har en bra cafeteria och de "Subs" vi köper är kanongoda.
Vi väntar kanske i 35-40 minuter, sedan kommer läkaren ut och berättar att han tycker att allt ser bra ut. Han har lyckats få benen såpass linjära att läkningen bör gå utan problem. Det gäller dock att Gustav är försiktig i ett par veckor så att läkningen kommer igång ordentligt. Vi får också röntgenbilderna som visar benens läge efter ingreppet.
Just nu när jag skriver det här, så ringer Gitte från sjukhuset (hon skall ligga över där) och berättar att de haft svårt att väcka Gustav. Inte alls konstigt dock, det är mitt i natten och han är jättesvår att väcka i vanliga fall också.
De kommer säkert hem båda två imorgon. Kajsa sover över hos Sandra inatt och åker med henne till skolan imorgon.
Verkligen synd om Gustav med hans arm. Nu blir det ingen tennisskola, ingen simskola och heller inga bad i poolen på många veckor.
Ändå; det kunde varit mycket värre. T.ex. så kunde vi varit amerikaner som inte haft råd med sjukförsäkring. Det skall bli mycket spännande att se hur stor räkningen blir.
Nu till de trevliga sakerna som vi ägnat oss åt innan Gustavs olycka.
De flesta svenska barnen började i tennisskolan idag. Tränaren, Mariana, ställer ganska stora krav men uppmuntrar och har lekfulla övningar.
Förresten, det var ju vänsterarmen Gustav bröt, han kan nog spela tennis om några veckor. Han kommer att få en lika snygg enhansdbackhand som Roger Federer.
Tjejgänget samlat vid poolen i lördags. (säsongspremiär)
I fredags tappade Gustav en tand!!
Amanda, Kajsas kompis, har tappat fler!
Till sist bara några rader om lördagens besök på "Nascar"-banan i lördags.
LOWE`S speedway, rymmer 167.000 åskådare och det var fullsatt. Tjugofyra bilar rusar runt i hundra varv på en oval bana med doserade kurvor i tvåhundrafemtio km/tim.
Vinnaren fick 1 miljon dollar, övriga ingenting, snacka om "winner takes it all". En sport som drar fyra fullsatta Ullevi vid ett tillfälle, måste naturligtvis vara något speciellt men jag fattar det bara inte. Inte heller fattar jag tjusningen med baseball eller amerikansk fotboll.
Tyvärr säger det nog mer om min förmåga än om sporterna.
Den 10juni spelar Sverige mot Grekland i EM. Det är riktig idrott det !!! Och jag kommer att se matchen i svensk TV!
Låt mig ta det tråkiga först. Idag (tisdag) ville Gustav och Kajsa gärna vara hos kompisarna Sandra, Tess & Ellie en liten stund medan innan maten blev klar. Precis när laxen skulle in i ugnen så ringde Kajsa och sa; "Det är nog bäst att du kommer hit för Gustav har nog brutit armen".
Jag rusade naturligtvis till bilen och märkligt nog (Guds vägar äro outgrundliga) kom Gitte uppsvängande i samma ögonblick. Märkligt, därför att enligt planerna, skulle hon varit borta på middag med jobbet till åtminstone efter klockan 22. När vi kommer fram, sitter Gustav i Karens knä och ser lite ledsen ut. Han gråter inte men säger att han har ont i armen. Man behöver inte vara läkare för att se att hans lilla arm är bruten,. Den pekar i en vinkel som ingen arm borde peka i.
Vad som hänt är att några av barnen suttit på räcket till trappan (ca: 1 meter högt) och pratat. Plötsligt ramlar Gustav framlänges i stenbeläggningen, tar emot sig med vänsterarmen och får den under sig.
Jaha, akut läkarbesök, vart åker vi nu då? Jag ringer Eva Åström, som varit här länge och hon ger en perfekt vägbeskrivning.
Gustav sitter i Gittes knä och den brutna armen vilar på en kudde. Varje gång jag svänger eller bromsar gnäller Gustav lite grand. Han hade förmodligen jätteont, så jag måste säga att han var en riktig tuffing där i baksätet.
Det kom också lite blod från ett sår på armen och både Gitte och jag anade att det var ett brutet ben som gjort hål på huden inifrån och det ökade vår oro. Infektionsrisken är ganska stor vid öppna benbrott.
När vi kommer till akutmottagningen visar vi vårt försäkringkort, blir registrerade och får vänta ca:1/2 timma innan vi kommer in till en sjuksköterska. Efter ytterligare ganska lång väntan kommer röntgenläkaren och hon tar två bilder på Gustavs arm. Det visar sig att båda benen i armen är av och att de ligger ganska långt ifrån varandra. Detta betyder att det inte enbart går att gipsa, utan Gustav måste sövas. Operationen skall göras på ett annat sjukhus och Gitte får åka med i ambulansen och jag kör bakom.
Uppe på operationsavdelningen skall en sköterska sätta in en kanyl i Gustavs hand och när han får veta att det gör ungefär så ont som när ett bi sticker, så orkar han inte vara tuff och bita ihop längre. Han blir jätteledsen och gråter mycket och högt. All personal runt om (säkert 5-6 stycken) plus Gitte och jag försöker trösta och uppmuntra. Tänk själv att ha åtta personer runt din säng som pratar i mun på varandra. Lugnande? Knappast!
Efter en stund tar en skötare Gustavs hand i ett fast grepp och nålen kan sättas utan att Gustav reagerar nämnvärt.
Han körs iväg och både Gitte och jag är naturligtvis oroliga men mest är vi hungriga. Sjukhuset har en bra cafeteria och de "Subs" vi köper är kanongoda.
Vi väntar kanske i 35-40 minuter, sedan kommer läkaren ut och berättar att han tycker att allt ser bra ut. Han har lyckats få benen såpass linjära att läkningen bör gå utan problem. Det gäller dock att Gustav är försiktig i ett par veckor så att läkningen kommer igång ordentligt. Vi får också röntgenbilderna som visar benens läge efter ingreppet.
Just nu när jag skriver det här, så ringer Gitte från sjukhuset (hon skall ligga över där) och berättar att de haft svårt att väcka Gustav. Inte alls konstigt dock, det är mitt i natten och han är jättesvår att väcka i vanliga fall också.
De kommer säkert hem båda två imorgon. Kajsa sover över hos Sandra inatt och åker med henne till skolan imorgon.
Verkligen synd om Gustav med hans arm. Nu blir det ingen tennisskola, ingen simskola och heller inga bad i poolen på många veckor.
Ändå; det kunde varit mycket värre. T.ex. så kunde vi varit amerikaner som inte haft råd med sjukförsäkring. Det skall bli mycket spännande att se hur stor räkningen blir.
Nu till de trevliga sakerna som vi ägnat oss åt innan Gustavs olycka.
De flesta svenska barnen började i tennisskolan idag. Tränaren, Mariana, ställer ganska stora krav men uppmuntrar och har lekfulla övningar.
Förresten, det var ju vänsterarmen Gustav bröt, han kan nog spela tennis om några veckor. Han kommer att få en lika snygg enhansdbackhand som Roger Federer.
Tjejgänget samlat vid poolen i lördags. (säsongspremiär) I fredags tappade Gustav en tand!! Amanda, Kajsas kompis, har tappat fler!Till sist bara några rader om lördagens besök på "Nascar"-banan i lördags.
LOWE`S speedway, rymmer 167.000 åskådare och det var fullsatt. Tjugofyra bilar rusar runt i hundra varv på en oval bana med doserade kurvor i tvåhundrafemtio km/tim.
Vinnaren fick 1 miljon dollar, övriga ingenting, snacka om "winner takes it all". En sport som drar fyra fullsatta Ullevi vid ett tillfälle, måste naturligtvis vara något speciellt men jag fattar det bara inte. Inte heller fattar jag tjusningen med baseball eller amerikansk fotboll.
Tyvärr säger det nog mer om min förmåga än om sporterna.
Den 10juni spelar Sverige mot Grekland i EM. Det är riktig idrott det !!! Och jag kommer att se matchen i svensk TV!
Baseball och 70-talsfest
ÅÅÅÅhhhhh!!!! Jag blir så dj.... sur när det som skrivits bara försvinner!!! Gör dock ett nytt försök.
Brännb....baseboll.
När amerikanerna går på idrott är sällan sporten det viktiga utan allt som sker runtomkring. När vi i fredags var på basebollmatch med Gittes jobb var det inte många som tittade på matchen (förståeligt). Istället drack man öl eller Cola, åt hamburgare och pizza samtidigt som man pratade med bänkgrannarna.
Har nu varit på basketboll, NHL-hockey, amerikansk fotboll och det har varit likadant överallt. Nja, förresten var nog matchen det viktigaste på college-basketen. (Eller hur Simon?)
Förmodligen är det kul att spela baseboll ( brännboll är det) men att titta på var inte särskilt spännande. Skall dock ge det en ny chans på tisdag, tack vare att Gitte fått fribiljetter av Volvo.
Kajsa och Gustav kom väl överens med Katy och Marly.
Abba, Björn Borg och Stenmark
I lördags kväll var det fest i "svensklägret". Temat var 70-talet och alla hade lagt ned tid och möda på att klä sig så tidstypiskt som möjligt. Det var korta kjolar och åtsittande, färggranna kroppsstrumpor på tjejerna. Killarna (gubbarna) hade antingen hippie-utstyrsel, fula kostymer eller andra (med dagens ögon sett) fula kläder.
Några hade t.o.m. lyckats hitta platåskor.
Själv åkte jag till en butik som sålde begagnade kläder och det första jag fick syn på, var ett par klarblå byxor med utsvängda ben. Exakt sådana hade jag i början av 70-talet. Hawaiiskjortan för tre dollar var tillräckligt ful för att passa till. Guldsmycket kompletterade det hela till fulländning.
Bland alla ungdomar på festen var jag en av få som upplevt den här tiden som någorlunda vuxen. De flesta gick på dagis då och har fått läsa sig till vad som hände. För mig som var med var det en tidsresa.
Festkommitén hade lagt ned ett jättearbete på att få inramningen av charterresan att fungera och de lyckades verkligen. Incheckning med boardingpass, säkerhetskontroll, flygvärdinnor och det hela.
När de tre musketörerna (Kalle, Roy och jag) flög charter till Mallorca 1972 tror jag dock inte att vi behövde passera någon säkerhetskontroll.
Alla hade laddat för fest och det blev verkligen otroligt lyckat, mycket tack vare Kenneth som spelade kanonlåtar hela kvällen. (Musiken var bättre förr!!) Dansgolvet var fullt hela kvällen och flygkapten Erik Hwasser hade full kontroll!
Tack för en riktigt rolig fest!!
Greg, Karen och jag med barnen på trappan til vårt hus.
Gitte var inte riktigt på festhumör och valde att vara hemma med barnen.
Förutom Kajsa och Gustav sov också Sandra Tess och Ellie över. De hade också en jättetrevlig kväll.
Brännb....baseboll.
När amerikanerna går på idrott är sällan sporten det viktiga utan allt som sker runtomkring. När vi i fredags var på basebollmatch med Gittes jobb var det inte många som tittade på matchen (förståeligt). Istället drack man öl eller Cola, åt hamburgare och pizza samtidigt som man pratade med bänkgrannarna.
Har nu varit på basketboll, NHL-hockey, amerikansk fotboll och det har varit likadant överallt. Nja, förresten var nog matchen det viktigaste på college-basketen. (Eller hur Simon?)
Förmodligen är det kul att spela baseboll ( brännboll är det) men att titta på var inte särskilt spännande. Skall dock ge det en ny chans på tisdag, tack vare att Gitte fått fribiljetter av Volvo.
Kajsa och Gustav kom väl överens med Katy och Marly.Abba, Björn Borg och Stenmark
I lördags kväll var det fest i "svensklägret". Temat var 70-talet och alla hade lagt ned tid och möda på att klä sig så tidstypiskt som möjligt. Det var korta kjolar och åtsittande, färggranna kroppsstrumpor på tjejerna. Killarna (gubbarna) hade antingen hippie-utstyrsel, fula kostymer eller andra (med dagens ögon sett) fula kläder.
Några hade t.o.m. lyckats hitta platåskor.
Själv åkte jag till en butik som sålde begagnade kläder och det första jag fick syn på, var ett par klarblå byxor med utsvängda ben. Exakt sådana hade jag i början av 70-talet. Hawaiiskjortan för tre dollar var tillräckligt ful för att passa till. Guldsmycket kompletterade det hela till fulländning.
Bland alla ungdomar på festen var jag en av få som upplevt den här tiden som någorlunda vuxen. De flesta gick på dagis då och har fått läsa sig till vad som hände. För mig som var med var det en tidsresa.
Festkommitén hade lagt ned ett jättearbete på att få inramningen av charterresan att fungera och de lyckades verkligen. Incheckning med boardingpass, säkerhetskontroll, flygvärdinnor och det hela.
När de tre musketörerna (Kalle, Roy och jag) flög charter till Mallorca 1972 tror jag dock inte att vi behövde passera någon säkerhetskontroll.
Alla hade laddat för fest och det blev verkligen otroligt lyckat, mycket tack vare Kenneth som spelade kanonlåtar hela kvällen. (Musiken var bättre förr!!) Dansgolvet var fullt hela kvällen och flygkapten Erik Hwasser hade full kontroll!
Tack för en riktigt rolig fest!!
Greg, Karen och jag med barnen på trappan til vårt hus. Gitte var inte riktigt på festhumör och valde att vara hemma med barnen. Förutom Kajsa och Gustav sov också Sandra Tess och Ellie över. De hade också en jättetrevlig kväll.
Skarpt läge!
Det har visat sig att tornadovarningarna igår verkligen var befogade. Ute vid flygplatsen, som ligger helt nära Gittes arbetsplats, kastades stora flygplan omkring och på vägarna välte flera långtradare. En person blev dödad och många skadades. Greensboro upplever sällan så här svåra oväder och tornadon igår var den värsta på 10-15 år.
Att det inte var helt tokigt att placera barnen i garderoben ,förstår man av det tar Gitte mindre än 15 minuter att köra till jobbet och hon kanske kör i halva hastighete varmed tornadon förflyttade sig.
Ikväll skall vi på baseball-match och hoppas att det sköna vädret håller i sig.
Det blir en tidig kväll, för imorgon vid 7a.m. skall Adams Farms tennislag träffas för match mot ett annat Greensboro-gäng. Jag skall vara reserv för reserven och vill naturligtvis visa att svenskt stål biter.
Att det inte var helt tokigt att placera barnen i garderoben ,förstår man av det tar Gitte mindre än 15 minuter att köra till jobbet och hon kanske kör i halva hastighete varmed tornadon förflyttade sig.
Ikväll skall vi på baseball-match och hoppas att det sköna vädret håller i sig.
Det blir en tidig kväll, för imorgon vid 7a.m. skall Adams Farms tennislag träffas för match mot ett annat Greensboro-gäng. Jag skall vara reserv för reserven och vill naturligtvis visa att svenskt stål biter.
Tornado-varning!
På torsdagskvällen vid elvatiden tittade jag på TV, när plötsligt ett högt varningsljud hördes samtidigt som en röd textremsa blinkade på skärmen. En röst, direkt från larmcentralen"säger " Högsta beredskap för kraftiga tornados i centrala North Carolina, särskilt i Greensboro. Ta skydd i källaren, har ni ingen sådan så sök upp det minsta rummet i nedre våningen. Håll er borta från fönster och ytterväggar" Den aktuella tornadon var 6miles (ca 10 km)
från vårt område och rörde sig med 55 mph (90 km/tim).
Jag kan lova er, man är inte särskilt kaxig i en sådan situation. Gitte hade inte somnat och tillsammans bar vi ned barnen till nedervåningen. Bäddade i garderoben och placerade barnen (sovande) där. Medan jag följde utvecklingen på Tv:n försökte Gitte sova jämte barnen och hela tiden gavs rapporter om var tornadon fanns.
Människor som körde bil uppmanades att lämna sina fordon och ta skydd i ett så djupt dike som möjligt. Det hela kändes mycket dramatiskt men efter 20-30minuter blev rapporterna lite lugnare för vår del. Tornadon rörde sig bort från Greensboro och hade avtagit i styrka.
Vid halvett-tiden var faran över och vi bar vi upp barnen igen, (de sov hela tiden).
Lokaltidningen "News & Records" hade förmodligen redan gått i tryck och har därför inga uppgifter om vilka skador som vållades.
Vädret växlar ibland otroligt snabbt här. Framförallt kommer åskstormarna (thunderstorms) med störtregn , hagel och snabbt sjunkande temperatur, mycket överraskande.
Ikväll skall vi alla gå på en baseballmatch med Gittes jobb. Hoppas nuvarande väder, sol och 23 grader, håller i sig.
Det var trångt i garderoben!!Konstlat och äkta.
Kungsbacka kommun har ca: 72.000 invånare. Epcot, en av Disneys "temaparker" tar emot fler än så innan den är fylld. Den 25 dec. i fjol stängde de parken för ytterligare besökare kl 11.00 på f.m. Då var det mer än 80.000 besökare inne och kapaciteten var nådd.
När vi var där kanske det var knappt en tredjedel av detta, men jag lovar, kommer man från Färås och tycker att det är trångt på Liseberg en regnig måndag i september då är det ändå mycket folk.
Vi hade några jättefina dagar i Orlando och barnen kommer förhoppningsvis att minnas Disney World också när vi är hemma igen.
Egentligen är det omöjligt att beskriva på några få rader men det jag är mest imponerad av, är hur de i denna turistfabrik lyckas lösa logistiken. Visserligen är köerna ibland enorma och väntetiden till attraktionerna väldigt lång, ändå fungerar allting perfekt. Bussarna till och från parkerna kommer i tid, alla får mat, toaletterna (finns många) är rena och fräscha, inget skräp, trevlig personal o.s.v.
Vi kom till Florida på tisdag e.m. och var hemma igen sent på lördag kväll. Gitte är kvar på konferens till onsdag. Hon ringde nyss från arenan där Eric Clapton skall uppträda exklusivt för konferensdeltagarna. Hoppas ljudet är bättre där än det var på Springsteens konsert i måndags. Ja, ni hör själva, det gäller att hinna med allt!
Börjar med den klassiska bilden av Törnrosas slott i bakgrunden.
Vi såg flera parader. Alla var "too much", men jag tror barnen uppskattade dem.
Gustav gillar Pluto.
Piff (Chip) gillar Gustav.
I väntan på paraden togs det fram några "rockringar", Kajsa var jätteduktig.
Bilden visar när en av Disney-figurerna visar sig i parken. Schwosch!! Direkt bildas en kö av föräldrar och barn som väntar på sin tur att kunna ta en bild tillsammans med sagofiguren. Skulle vi tagit plats i en sådan kö, hade väntetiden blivit minst en halvtimma. Vi köade inte!!
Tror ni att trädet är äkta? Inget är på riktikt i Disneys värld.
Beställde man bord en dag i förväg, så kunde man faktiskt sitta ned på en restaurang och bli serverad god mat. Här är vi på Tony´s (Lady och Lufsen) och har det bra.
Flera av åkturerna var riktigt skrämmande. Kajsa och Gustav blundade sig igenom flera av dem.
Sista dagen valde vi en vattenpark. "Typhoon Lagoon" hade bl.a. en stor bassäng där en jättevåg skjöljde över de badande varannan minut. Kul!
Att åka hem uta mamma var väldigt ledsamt. Farväl vid hotellet. Jag nämnde logistiken tidigare. Redan vid avresan från hotellet "checkade" vi in våra resväskor och fick t.o.m våra "boardingpass" till flyget.
På flygplatsen i Orlando fanns många av Disney-figurerna i plast. Minst lika trovärdiga som de i parkerna. Bäst av allt , inga fotograferingsköer.
Harley Davidson!!
ÄKTA NATURUPPLEVELSER!
Redan dagen efter Floridaresan så träffades föräldrar och barn från Svenska skolan för att i karavan köra till
"Dan-River". Vädret var strålande och bilresan tog bara en knapp timma. Framme vid utgångsplatsen blev vi och kanoterna körda i buss ett stycke uppströms. Därifrån hade vi sedan fyra timmars underbar nedströmspaddling till en bestämd mötesplats där vi blev uppphämtade. Inga banjospelande idioter längs floden,men känslan fanns där. Barnen är för små för att ha sett "Den sista färden", men vi vuxna skämtade mycket om "skrik som en gris" och andra episoder från filmen.
Förberedelser innan avfärd.
Alla kanoter i vattnet. Totalt var vi faktiskt trettio personer i elva kanoter.
Halvvägs framme stannade vi vid en ö och åt vår lunch. Vattnet var minst 20grader och strömmen perfekt för att ligga på rygg och bara åka med och njuta. Barnen och jag alltså.....
..... de vuxna stod på land och skrek förmaningsord. (Inte riktigt sant, men det passade bra till bilderna. Jag frågade Kajsa och Gustav på vägen hem vilket de tyckte var bäst... kanotturen ellerDisney World?
Samtidigt sa båda:..................!
Den tjugonionde maj är jag i Sverige. Vilken underbar tid att komma hem vid. Få träffa alla mina stora barn (och barn-barn) få fira att Hanna slutar skolan och få krama er allihop!
När vi var där kanske det var knappt en tredjedel av detta, men jag lovar, kommer man från Färås och tycker att det är trångt på Liseberg en regnig måndag i september då är det ändå mycket folk.
Vi hade några jättefina dagar i Orlando och barnen kommer förhoppningsvis att minnas Disney World också när vi är hemma igen.
Egentligen är det omöjligt att beskriva på några få rader men det jag är mest imponerad av, är hur de i denna turistfabrik lyckas lösa logistiken. Visserligen är köerna ibland enorma och väntetiden till attraktionerna väldigt lång, ändå fungerar allting perfekt. Bussarna till och från parkerna kommer i tid, alla får mat, toaletterna (finns många) är rena och fräscha, inget skräp, trevlig personal o.s.v.
Vi kom till Florida på tisdag e.m. och var hemma igen sent på lördag kväll. Gitte är kvar på konferens till onsdag. Hon ringde nyss från arenan där Eric Clapton skall uppträda exklusivt för konferensdeltagarna. Hoppas ljudet är bättre där än det var på Springsteens konsert i måndags. Ja, ni hör själva, det gäller att hinna med allt!
Vi såg flera parader. Alla var "too much", men jag tror barnen uppskattade dem. Gustav gillar Pluto. Piff (Chip) gillar Gustav. I väntan på paraden togs det fram några "rockringar", Kajsa var jätteduktig. Bilden visar när en av Disney-figurerna visar sig i parken. Schwosch!! Direkt bildas en kö av föräldrar och barn som väntar på sin tur att kunna ta en bild tillsammans med sagofiguren. Skulle vi tagit plats i en sådan kö, hade väntetiden blivit minst en halvtimma. Vi köade inte!! Tror ni att trädet är äkta? Inget är på riktikt i Disneys värld. Beställde man bord en dag i förväg, så kunde man faktiskt sitta ned på en restaurang och bli serverad god mat. Här är vi på Tony´s (Lady och Lufsen) och har det bra. Flera av åkturerna var riktigt skrämmande. Kajsa och Gustav blundade sig igenom flera av dem. Sista dagen valde vi en vattenpark. "Typhoon Lagoon" hade bl.a. en stor bassäng där en jättevåg skjöljde över de badande varannan minut. Kul! Att åka hem uta mamma var väldigt ledsamt. Farväl vid hotellet. Jag nämnde logistiken tidigare. Redan vid avresan från hotellet "checkade" vi in våra resväskor och fick t.o.m våra "boardingpass" till flyget. På flygplatsen i Orlando fanns många av Disney-figurerna i plast. Minst lika trovärdiga som de i parkerna. Bäst av allt , inga fotograferingsköer. Harley Davidson!!ÄKTA NATURUPPLEVELSER!
Redan dagen efter Floridaresan så träffades föräldrar och barn från Svenska skolan för att i karavan köra till
"Dan-River". Vädret var strålande och bilresan tog bara en knapp timma. Framme vid utgångsplatsen blev vi och kanoterna körda i buss ett stycke uppströms. Därifrån hade vi sedan fyra timmars underbar nedströmspaddling till en bestämd mötesplats där vi blev uppphämtade. Inga banjospelande idioter längs floden,men känslan fanns där. Barnen är för små för att ha sett "Den sista färden", men vi vuxna skämtade mycket om "skrik som en gris" och andra episoder från filmen.
Förberedelser innan avfärd. Alla kanoter i vattnet. Totalt var vi faktiskt trettio personer i elva kanoter. Halvvägs framme stannade vi vid en ö och åt vår lunch. Vattnet var minst 20grader och strömmen perfekt för att ligga på rygg och bara åka med och njuta. Barnen och jag alltså..... ..... de vuxna stod på land och skrek förmaningsord. (Inte riktigt sant, men det passade bra till bilderna. Jag frågade Kajsa och Gustav på vägen hem vilket de tyckte var bäst... kanotturen ellerDisney World?Samtidigt sa båda:..................!
Den tjugonionde maj är jag i Sverige. Vilken underbar tid att komma hem vid. Få träffa alla mina stora barn (och barn-barn) få fira att Hanna slutar skolan och få krama er allihop!
